Berså, skator och kvinnotecken

I höst började jag sy en himla massa från att knappt sytt alls de senaste åren. Jag dammade av mormors gamla symaskin och bara körde igång, och till min stora förvåning gick det bra! Jag var ju inte alls så dålig som jag trott och framför allt var mitt tålamod så mycket bättre än jag tänkt att det skulle vara. Det måste vara mormor som vakar över mig och hennes ande som ligger kvar som ett lugn i symaskinen. Så glad över att kunna föra arvet med handarbeten vidare.

När hösten började gå mer mot vinter fick jag istället dille på att sticka. (också som mormor!) Så sen dess har jag ofta suttit med en stickning i mina händer. Det allra roligaste är att mönstersticka vantar. Finns ju oändligt med roliga mönster att sticka efter och snart ska jag även ge mig på att konstruera ett eget! Men eftersom jag kommer få ett överflöd av vantar om jag fortsätter i samma takt så stickar jag personliga vantar åt finisar i min närhet. Här ska ni få se de två paren jag pysslat med på sistone:

Petronellas vantar. Stickade med ett lite tjockare ullgarn än vad jag önskat, inte det snyggaste slutresultatet men de blir ju extra varma iallafall! Mönstret är inspirerat av Stig Lindbergs berså-serie. Dels för att vi båda gillar retro-porslin väldigt mycket men också som en symbol för Umeå. Petro har lämnat Umeå för Stockholm nu så vad passar inte bättre mot kalla Stockholmsvindar än ett par björklövsvantar från björkarnas stad?

Idas vantar med skator och kvinnotecken på. Idas totemdjur (som hon fick tilldelat av hennes farmor när hon föddes, alla hennes syskon har ett eget djur, hur fint?!) är skata, så när jag såg det här mönstret var det självklart att Ida skulle få sådana, sedan modifierade jag mönstret lite och la till kvinnotecken som en symbol för kampen och systraskapet, som är bland det finaste vi har här i världen.

Det var allt för nu! KRAM!